Älskade Adam

Jag har inte berättat om Adam för er ännu. Utan honom hade den här TIME-journalen aldrig blivit till. Han är underbar, ovanlig, exceptionell, märklig och söt - och han är min!

Adam är pappa till Felicia i Klass 1A i Stenkulans Flickskola där jag arbetar. En dag satt han bara där, på föräldramötet, omgiven av ett hav av mödrar. En ensam man som irrat sig in i kvinnornas territorium. När han klev in genom dörren till klassrummet, 15 minuter försenad, vände sig alla mammor mot honom och såg undrande på honom. Det var nog fler än jag som tyckte lite synd om den stilige unge mannen som råkat gå fel.

När det sen visade sig att Adam inte alls gått fel, utan faktiskt skulle vara med på föräldramötet - och att han dessutom är ENSAMSTÅENDE och tar hand om Felicia själv - då vände sig mammorna snabbt bort. En sådan märklig man ville de inte ha med att göra alls.

Efter föräldramötet promenerade vi hemåt tillsammans längs sjän Aspens strand. Det var vår i luften, fåglarna kvittrade, solen sken. Ja, ni förstår.

Nu är han alltså min, denna märkliga man. Men berätta det inte för någon. Jag tror inte rektor skulle se med blida ögon på mig om det visade sig att jag levde tillsammans med en man utan att vara gift.

/Eva