När jag var liten

Hej, Eva här igen!

Jag föddes 2017 i Lerum. Mina föräldrar arbetade båda i Göteborg med viktiga saker, och jag togs om hand av en barnflicka. När jag skulle börja skolan valde mina föräldrar att sätta mig i Knappekullaskolan - en av de ombildade friskolorna. Knappekulla hade tidigare varit kommunal, men när jag skulle börja i ettan år 2023 fanns det bara en kommunal skola kvar, och i den gick bara barn med särskilda behov.

Knappekullaskolan tillörde den nationella koncernen Nya Skolan AB och var en mycket bra skola. I de lägre åldrarna kom lärarinnorna (för de flesta var kvinnor) ofta direkt från Nya Skolans egen trainee-utbildning, med färska guldkantade diplom, glada leenden och pedagogiska visioner. Skolan hade rustats upp, den senaste tekniken installerats, de bästa böckerna inhandlade. Alla var peppade och motiverade.

Jag älskad skolan, var duktigast i klassen och blev ofta utsedd till veckans tjej. Jag stormtrivdes verkligen, ända tills jag skulle börja i sexan. Då skulle jag börja i Torpskolan, som också ingick i Nya Skolan AB. Torpskolan var ökänd som en av de strängaste skolorna i Lerum. På Torpskolan gick både flickor och pojkar, i blandade klasser! (Det skulle vara otänkbart idag!)

Magistern var sträng, nitisk och elak. Han favoriserade alltid pojkarna. Jag som varit duktig flicka blev plötsligen inte sedd, fick aldrig svara på fysiklektionerna (mitt favoritämne) och fick orättvisa betyg. Efter en termin var jag så nedbruten att mina föräldrar valde att sätta mig i en flickskola istället.

Och här är jag idag, lärare på en annan flickskola. Jag vet inte vilket som är värst. Orättvisorna i den gamla tidens blandade skolor, eller den nya skolans könssegregation?

/Eva