Egalité

Mina efterforskningar fortsätter. Det är strävsamt att kalibrera maskinen efter nittionhundratalets nycker – varje sätt att uttrycka sig är ett äventyr för sig. Det lättaste är de digitala arkiven. Läser in mig på det förra sekelskiftet, om parlament, rösträttsfrågan och om radikala kvinnor. Militanta rösträttsförespråkare som i protest slår sönder fönster, kedjar fast sig utanför framstående mäns hem, stormar offentliga byggnader, hungerstejkar… Idag framstår metoderna som orimliga.

Utanför mitt fönster på institutet passerar upptagna män förbi. Mustascher har åter blivit på modet. Nu, långt in på det tjugoförsta århundradet, får alla rösta. Men alla vet att det inte längre betyder något. Det som räknas är pengar, ekonomi och position. En gång i tiden var också rösträtten knuten till ägande och samhällsställning. Röstandet skulle avspegla ens makt samhället. När detta förändrades i Sverige år 1921 (först 145 år efter att det först infördes i New Jersey) verkar ha många trott att balansen ändrats. Idag, i vad ni skulle kalla framtiden, syns få spår av det som en gång bestämdes. Det finns en teori om jämlikhet och en praktik där vi fortfarande lever så olika.

Min stilla undran är: hur skulle du vilja att samhället såg ut? Vad gör du för att det ska bli så? Och hur dömer du de som försöker? Det är i skolan som framtidens samhälle skapas, samtidigt som skolan inte är bättre än det samhälle det är en del av. Idag kommer jag att utmana dig att se hela samhället.