Nya Skolan AB

Hej,

Ibland glömmer jag bort att det jag skriver om inte ännu har hänt er, år 2007. När jag skriver om Nya Skolan t.ex. så glömmer jag lätt bort att ni inte vet någonting alls om den!

Nya Skolan AB är min arbetsgivare. Det är en nationell friskola i jätteformat. Under åren efter 2006 började en lång period av privatiseringar av kommunala skolor. De stora koncernerna Vittra, Kunskapsskolan och Pysslingen köpte upp förskolor, grundskolor och gymnasier på löpande band, men de hade inte en chans när den amerikanska koncernen K-Schools gick in och köpte dem alla. K-Schools bildade Nya Skolan AB som idag 2057 är helt dominerande på skolmarknaden i Norden.

Visst finns det andra skolor, och kommunerna driver många särskolor under namnet "Skolan för dig!" men Nya Skolan AB äger och driver nästan alla skolor i Sverige.

Sverige har idag 2057 en tätposition globalt vad gäller utbildning. Våra elever (såväl flickor som pojkar) ligger i topp internationellt. Nya Skolan AB är en av världens mest ansedda grundskoleleverantörer, och med K-Schools i ryggen är det världigt svårt för nya aktörer att ta sig in på marknaden.

Synd bara att Nya Skolan AB betalar så dålig lön för lärarinnorna på Allmäna Läroverken. Jag kommer aldrig bli rik på att arbeta på Stenkullens Flickskola. Suck.

/Eva

När jag var liten

Hej, Eva här igen!

Jag föddes 2017 i Lerum. Mina föräldrar arbetade båda i Göteborg med viktiga saker, och jag togs om hand av en barnflicka. När jag skulle börja skolan valde mina föräldrar att sätta mig i Knappekullaskolan - en av de ombildade friskolorna. Knappekulla hade tidigare varit kommunal, men när jag skulle börja i ettan år 2023 fanns det bara en kommunal skola kvar, och i den gick bara barn med särskilda behov.

Knappekullaskolan tillörde den nationella koncernen Nya Skolan AB och var en mycket bra skola. I de lägre åldrarna kom lärarinnorna (för de flesta var kvinnor) ofta direkt från Nya Skolans egen trainee-utbildning, med färska guldkantade diplom, glada leenden och pedagogiska visioner. Skolan hade rustats upp, den senaste tekniken installerats, de bästa böckerna inhandlade. Alla var peppade och motiverade.

Jag älskad skolan, var duktigast i klassen och blev ofta utsedd till veckans tjej. Jag stormtrivdes verkligen, ända tills jag skulle börja i sexan. Då skulle jag börja i Torpskolan, som också ingick i Nya Skolan AB. Torpskolan var ökänd som en av de strängaste skolorna i Lerum. På Torpskolan gick både flickor och pojkar, i blandade klasser! (Det skulle vara otänkbart idag!)

Magistern var sträng, nitisk och elak. Han favoriserade alltid pojkarna. Jag som varit duktig flicka blev plötsligen inte sedd, fick aldrig svara på fysiklektionerna (mitt favoritämne) och fick orättvisa betyg. Efter en termin var jag så nedbruten att mina föräldrar valde att sätta mig i en flickskola istället.

Och här är jag idag, lärare på en annan flickskola. Jag vet inte vilket som är värst. Orättvisorna i den gamla tidens blandade skolor, eller den nya skolans könssegregation?

/Eva

Älskade Adam

Jag har inte berättat om Adam för er ännu. Utan honom hade den här TIME-journalen aldrig blivit till. Han är underbar, ovanlig, exceptionell, märklig och söt - och han är min!

Adam är pappa till Felicia i Klass 1A i Stenkulans Flickskola där jag arbetar. En dag satt han bara där, på föräldramötet, omgiven av ett hav av mödrar. En ensam man som irrat sig in i kvinnornas territorium. När han klev in genom dörren till klassrummet, 15 minuter försenad, vände sig alla mammor mot honom och såg undrande på honom. Det var nog fler än jag som tyckte lite synd om den stilige unge mannen som råkat gå fel.

När det sen visade sig att Adam inte alls gått fel, utan faktiskt skulle vara med på föräldramötet - och att han dessutom är ENSAMSTÅENDE och tar hand om Felicia själv - då vände sig mammorna snabbt bort. En sådan märklig man ville de inte ha med att göra alls.

Efter föräldramötet promenerade vi hemåt tillsammans längs sjän Aspens strand. Det var vår i luften, fåglarna kvittrade, solen sken. Ja, ni förstår.

Nu är han alltså min, denna märkliga man. Men berätta det inte för någon. Jag tror inte rektor skulle se med blida ögon på mig om det visade sig att jag levde tillsammans med en man utan att vara gift.

/Eva

Den första kvinnan?

För tre komma två miljoner år sedan dog en ung kvinna i närheten av en flod i nuvarande Etiopien. Ingen känner till omständigheterna vid hennes död. Men hennes kropp bäddades in i den mjuka leran vid flodbädden. Sjuhundratusen år senare var alla hennes släktingar, Australopithecus Afarensis, döda. Deras ättlingar var människan själv. Vi är hennes barn.

I november 1972 hittade ett par forskare av den antropologiska skolan skelett AL 288-1 begravt i den Etiopiska myllan. Fyndet var vid tiden en sensation. De kallade kvinnan för Lucy efter den berömda Beatleslåten Lucy in the Sky with Diamonds.

Jag sökte upp stycket i musikbiblioteket för en tid sedan. Texten är, likt så mycket annat från fordom, obegriplig. De kulturella referenserna bleknar likt nattens drömmar. Bortom nittionhundratalets början är det helt tyst. Inte ens TIME når så långt. Jag skulle vilja höra hennes röst. Veta hennes historia. Var hon en kvinna? Vilka teorier om människans ursprung fanns då?

Det förflutna tiger still.