Hej!
Vet ni vad som hände i morse? Jo jag gjorde ett test, och jag är gravid! Jag är så glad! Min älskade Adam och jag ska bli föräldrar. Det känns konstigt, skrämmande, underbart.
Först blev jag förskräckt när den lilla elektroniska mätaren berättade att jag var gravid. Den skulle givetvis rapportera till rektor Johansson och snart skulle alla veta om det. Folk skulle titta snett på mig och tissla och tassla.
"Ogift moder, minsann. Ja där ser man hur det kan gå när inte haspen är på".
Men när jag kom till skolan i morse, beredd på det värsta, fick jag gratulationer och kramar. Alla har varit så snälla och underbara. Adam berättade att samma sak hade hänt på Institutet. Bara glada miner, gratulationer och beröm!
För bara en vecka sedan skulle detta ha varit omöjligt! Då skulle Adams och min lycka ha mötts av sneda blickar och elakt skvaller.
Det ni har gjort på några få dagar i Lerum 2007 har faktiskt förändrat framtiden.
TACK! TACK! TACK! TACK! TACK!
/Eva
2057-05-23
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Det är intressant hur filmen Adam och jag gjorde påverkas av att Adam - mannen med kameran - ger sig tillkänna. Mannen som betraktare och kvinnan som objekt är ett klassiskt mönster. Att han dessutom lite överlägset frågar mig om jag vill ha något att berätta, och sen smeker min kind är kanske också en form av förtryck? Men han är söt!
Skicka en kommentar